Nyhetsmorgon: mina burgerliga värderingar

I lördags morse roade jag mig kungligt! Jag var nämligen med i Nyhetsmorgon och grillade hamburgare, visserligen i grillpanna (men ändå!), för att uppmärksamma att tjälen har gått ur marken och det är dags att börja grilla. Att grilla är något som vi svenskar bär väldigt nära våra hjärtan. Grill smakar sol och semester, värme och lättja, sådant vi njuter så mycket av av och får så lite av att vi måste utnyttja säsongen från dag ett om vi så ska behöva smörja in oss med konsistensfett för att överleva ute i trädgården.

400 g kärlek

Jag valde att göra just hamburgare eftersom hamburgaren ibland blir något av en ful ankunge i grillsammanhang – man glömmer liksom bort hur fantastiskt gott det kan vara med en kärleksfullt ihopsatt burgare eftersom man mest förknippar den med snabbmat och panikhunger. Läs mer

Glasstronomi på Gastrologik

Nöt-Crème till vänster, Pepparkaka till höger. Observera min spegelbild i skeden. Fasligt konstnärligt!

Idag har jag varit på mitt livs första presslunch, en provsmakning av säsongens nyheter från SIA glass varvat med en trerätterslunch av Jacob Holmström och Anton Bjuhr på Gastrologik. Jag har sett fram emot det här med stor iver – jag upplever det som en stor och härlig lyx att någon får för sig att bjuda mig på jättegod mat på en toppkrog och dessutom ger mig en så föga betungande uppgift som att provsmaka glass! Det här är förstås en biverkning av vinsten i Sveriges Mästerkock och jag sände en tacksam tanke till juryn, produktionen och TV4 medan jag knatade uppför Artillerigatan i strålande solsken – glassväder, på min ära! Läs mer

Välkommen på releaseparty!

Jag tycks ha utvecklat en vana att baka maräng under nattens tysta timmar. Det känns ganska mysigt och husmorsaktigt att tassa runt  i köket med månen utanför fönstret och vispa och spritsa och dona. Just  här små dunungarna ska få komma ut i vida världen och se sig om, de utgör nämligen bottnarna till de pytte-pavlovor som jag tänkte bjuda på imorgon när jag signerar kokböcker i Skrapan. Det blir som mitt officiella releaseparty för Spisvärme och jag ser fram emot att frottera mig med glada människor som myllrar och pratar mat och äter kanapéer. Sätt på dig något färgglatt, kom till Akademibokhandeln i Skrapan mellan 17 och 19, ryck dig en godbit och bidra till stämningen. Hjärtligt välkommen!

Hurra!

Sista utmaningen i finalen, nerverna på helspänn!

I mästerkocksköket för en sista holmgång

I onsdags blev det fantastiska äntligen officiellt: jag vann Sveriges Mästerkock 2012! Sekunden efter att Leif Mannerström meddelat sina sista poäng i tv-rutan började gratulationerna välla in – jag fick 40 sms på de första 10 minuterna från vänner och tv-tittare och en massa telefonsamtal från radiokanaler, tidningar och tv. Svindlande! Jag minns hur det kändes i finalen, hur nervös jag var när jag stod vid spisen och lade ner min själ i pilgrimsmusslor och blomkålspuré i en sista kraftmätning mot Josephine, som var både samlad och upprymd, skrattade och skojade med juryn och på alla sätt verkade njuta av dagen medan jag i vanlig ordning ägnade mig åt Tunnelseende med Vass Kniv. Jag minns hur det kändes att stå och få poängen, hand i hand med Josephine, och slitas mellan hopp och förtvivlan. Och slutligen minns jag ögonblicket när Leif yttrade de förlösande orden ”nio poäng” och den hemska spänningen förbyttes i en störtflod av glädje och lättnad, stolthet och tacksamhet. Vad som händer härnäst vet jag inte än, men jag vet att jag har funnit min väg och det är med stor glädje och tacksamhet som jag drar på mig kockmössan och lilla rosen och tar de första stegen. Tack alla fina och vänliga människor för allt stöd, uppmuntran och glada tillrop!

Premiär: final

När jag skriver det här är det bara timmar kvar till finalen i Sveriges Mästerkock. Det är mitt i natten, jag har just städat köket och sitter nu och varvar ner i doften av rosmarin och salvia från krukan i fönstret. De senaste dagarna har gett mig många skäl att tänka tillbaka på tävlingen: i helgen träffade jag nästan hela det älskade mästerkocksgänget för en orgie i mat, prat och matprat, jag har upplyst vänliga journalister om hur det kändes inför finalen och idag har jag och Josephine agerat jury åt en god fiskgryta tillagad av Metros egen mästerkock Anneli. Så nu är jag åter i känslorna från dagen innan finalen och minns hur nervös jag kände mig. Tidigare i tävlingen hade jag bara fokuserat på varje utmaning för sig och inte tänkt på morgondagen, men nu gick det inte längre att värja mig mot vetskapen att jag bara var ett steg ifrån seger eller förlust och det gav mig stora skälvan. Jag hade aldrig trott att jag skulle ta mig så långt och plötsligt var jag där. Svindlande. Jag var också rejält upprymd över att få göra även den sista tävlingen, att inte tvingas lämna festen innan maten är slut, så att säga. Men allra mest kände jag mig tacksam över att ha fått vara med, över de underbara vänner jag har fått, över hur mycket jag har växt, allt jag har lärt mig om matlagning och om mig själv och över känslan av att ha funnit min plats i tillvaron, att jag har något att ge som kommer inifrån mig själv. Jag kände mig som en vinnare, oavsett hur det skulle gå. Så nu sitter jag här i salviadoften och minns och känner mig tacksam. Mycket tacksam. Och lite hungrig, minsann. Jag undrar om det inte finns lite kvar av den där goda fläskfilén med örtsmör från häromdagen…*tassar tyst iväg mot kylskåpet*